Meningen med livet måste vara att lista hur man ska låta bli irritera sig på folk. Eller att lära sig att njuta av det, att skamlöst släppa loss sitt irriteri. För vad är skillnaden? Är man en sämre mänska om mentalt räcker ut tungan åt folk, om släpper loss, inte lägger band på sig? Jag märker att jag har gjort det de senaste åren, låtit mig tänka det jag vill tänka. Och så länge det inte läcker ut så.

Men det gör inte så mycket det heller. De flesta vet redan vad folk omkring dem tycker. Och om inte så kanske de borde ges ett tillfälle att göra det.

En sak som inte har med det ovan att göra – Karin är myyyyyyyyyyyyyyyyyyyysig!
Andra bloggar om: ,

Annonser