Jag har blivit gammal, det knakar om mig och det jag gör. Vad är det nu då, undrar ni? Jehovas, säger jag. De knackade på… eller, två äldre män i skinnjackor, slips och mjäkiga leenden knackade på… och ville att jag skulle, vad fan jag nu skulle, det är inte så att jag lyssnade. Men vanligtvis vid ordet Bibeln så brukar fradgan visa vad jag tycker och folket fly till nästa oskuldsfulla dörr. inte så den här gången. Jag sa inte mer än att jag inte var intresserad. Jag sa det iofs hundradelen efter första religionsnämnandet och mitt i en mening, men ändå, jag agerade vuxet. Fan också.

Intressant sak, mannen som skötte talet så ut att vara den störres bitch. Jag vet, det är en stor slutsats att dra av den lilla stunden, det är inte så att de slet fram dem, men det intrycket kom fram. Måste varit rösten hos den lille killen, den var bara så… undersätsig. Och den andre var ju lång. Så, då kan det ju bara vara på ett sätt. Sen hade den lille killen glasögon av äldre svarttjockig modell oxå.

Åh, nu vet jag såklart vad jag ska göra. Som alla som försöker sälja nåt eller sälja in nåt så borde jag ju följa min telefonreklam-stil: sjunga Viva Las Vegas tills de lägger på. Så blir det nästa gång. Så, om ni är religiöst proselyterande väntar en sång i min trappuppgång. Välkomna.

Annonser