Jag skriver på en bok nu. Igen. Men den här gången är det personligt. Jag tror folk skulle dunka skallen i väggen om de läste den. De skulle göra det för att förstå hur en människa kan tänka som jag. De skulle fortsätta att dunka huvudet i väggen under tiden de läser boken. Men det skulle göra det allt saktare, allt lösare. Och när de läst klart skulle stilla vandra iväg och bara tänka. De skulle sätta sig ned och bara tänka. För jag tror de skulle lärt sig nåt nytt.

Nu ska så boken skrivas klart först. med det fixar jag lätt. Även om det så klart är läskigt, för ögonen tillåter inte att jag sen läser igenom det hela. Å när man skriver i full fräs så hamnar ju inte alltid orden där de ska. Så jag lär säga nåt som jag ångrar. Men det gör man ju ändå hela tiden.

Vad är det jag brukar säga nu då… Jo, Nobelpriset 2011 går till Sverige. om jag inte har flyttat då.

Annonser