Det finns inte många saker jag är stolt över i mitt liv. (Säkert så det är för det flesta, men i alla fall.) Men jag var med och startade TRASA. Och eftersom jag är en föga social person har TRASA varit en sjusärdeles resa. Faktum är att jag har svårt att tänka mig en tillvaro utan det. Även om jag blir trött inför de flesta gigen och tänker att ”inte samma grej nu igen!”.

Men det är ju aldrig samma grej. Och man kan ju alltid bli bättre! Om man sjunger en hit för sjuhundrade gången, då klan man ju satsa på bättre mellansnack, eller satsa på bättre gung i knäna eller satsa på att få Pernilla att gunga i knäna. På det hela taget få allting goare.

Sen funkar det inte alltid att man har energi när man ska upp. Men nånstans, innerst inne, i höfterna!, så tror jag att jag lyckas ge valuta för pengarna, bjuda på mig själv.

Jag säger: hatten av för alla underhållare som vågar! Hatten av till Malin, Markus, Sara (gammal Trasa men i alla fall!), John, Daniel (som jävlar i mig har blivit så mycket bättre på alla sätt och vis det senaste halvåret, måste vara knark, kan inte vara annat), Markus och inte minst nyingen Origami. Pernilla står givetvis över alla! (Hon kan karate…)

Bara ville säga, att: för tio år sen skapade vi ett monster. Och jag är så stolt över det att jag gladeligen ställer upp och har sex med fans vi har. Gammal eller ung, tjej eller kille, kom bara!

Annonser