Som alla andra har jag haft riktigt ont några gånger. Jag har kanske inte fött barn (vad jag vet) och jag har inte brutit benet (eller nåt annat för den delen) så att piporna sticker ut i byxbenet. Men jag har haft mysiga saker som hjärnhinneinflammation, kalkaxel och några duster med gallsten. Vi snackar nu intensiv smärta, inte vanlig olidlig smärta som pågår i månad efter månad, utan ren s m ä r t a som får en att svimma.

Och jag undrar, hur korkade är vi? Som mänskor. Som då upplever såna här saker. Och hur skönt korkade är vi inte som kommer att glömma att det väntar otaliga fler såna här smärtobataljer i livet?

För övrigt har Gud ett namn och det är Paracetamol.

Så… gott nytt? Ja, för fan! Vi säger väl det!

Annonser