Åh, skit. Här trodde man att man hade en författare som var intressant i allt han skrev. Douglas Coupland snackar vi om. Han har skrivit Microserfs och Jpod och annat skojs, och i stort sett känner jag att han har pulsen på vad JAG gillar att läsa/få uppläst för mig.

Irrade idag omkring på Stallsikens sköna affärsområde med Hey Nostradamus! i lurarna på min nya sexiga rosa mp3spelare av märket Sony. Den handlar om en allvarlig händelse, förvisso, och den är gjord på ett intressant sä… Äh, den suger. Jag bryr mig inte om kanadensiska skolmassakrer med kpistar och annat. Det berör mig mindre, än att höra ett geni som Coupland bygga upp humor.

På vägen hem genom den bistra vintereftermiddagen hoppas jag intensivt att det skulle finnas en annan författare med samma namn, att det inte var MIN Coupland som skrivit den. Men icke.

Förresten, vad jobbigt det blir om trehundra år. Med författare. Och böcker. Låt oss anta att folk behåller viss grundläggande namn, som Douglas, Nisse, Petersson, Ali och  Bork. Alla kan inte heta Tre87boing! eller nåt annat modernt. Och tänk vad mycket folk hinner skriva. Så, när jag letar i Wikipedia 3000 efter Douglas Coupland kanske jag får sjuttio svar. Sanna mina ord, livet kommer att bli ett helvete. Där i våra flygande stolar med sexiga robotslavar runt oss, redo med vindruvor och uppfyllande av minsta sexuella fantasi. Ett helvete.

en basker? ... men för helvete...

en basker? ... men för helvete...

Annonser