Man tar ett problem i taget. Sen skaffar man sig nya. Just nu är frågan om man kan få tiden att gå fortare. Juli skulle vara bra. Då är då rätt mycket nytt närvarande och rövigt, men det är ju i alla fall nytt.

Ja, jag ska köpa en dator. Och, ja, jag väntar på Windows 7. Och, ja, jag vet att det är rätt onödigt, att jag kan köpa en nu och sen köpa 7 löst och att jag inte går under ekonomiskt av det. Men moraliskt dör jag. Windows Vista… Jag tror  minsann folk skäms när de använder det.

Som en distingerad kock sa till mig häromdagen: Vista? Windows 98, är vad jag har för mina affärer.

Klok man. Mycket klok.

Sen är det spex då. Det känns inte bra iår – jag är inte orolig. Visst, vi kan gå back ekonomiskt. Visst, dekoren (iom att den inte är färdiggjord än) kan se ut som satans pungflikar. Visst, publiken kan bestå av tre personer.

Men jag är inte orolig för underhållningen. Publiken kommer skratta så de gråter och skådisarna kommer att vara hur stolta som helst över deras egen insats. Så regissörernas insats funkar.

Puh.

Sen finns det några saker till s0m ska slipas in, nu sista veckan, men det är teatern som måste till för det. Även om vi kan mäta upp scenen så har vi kulisser som kanske inte vill stå där de ska och ljud som kanske skär sig om man går så eller så långt fram, och ljus som lyser en i röven om man vänder sig åt vänster. Så, onsdag, torsdag på teatern ska skådisarna gå in och ut på scenen hundrafemtio gånger var. Minst. Tajmingen ska fungera gudamässigt. För resten gör ju det.

Önskar det vore fredag, för då ska jag skratta så jag gråter. … Nä, lördag ska jag skratta. På fredag ska jag sitta och vara imponerad. På lördag ska jag vara bakfull (ha! skådisar, det får inte ni!), avslappnad, finklädd och skratta.

Annonser