Idag sa nån att jag var bra, att de skulle rekommendera mig. Vi behöver väl inte gå in på vad det gällde, för det kan fortfarande gå åt skogen, men det kändes likväl förbannat skönt. Annat

som är skönt. Sjukan från förra veckan börjar äntligen släppa kroppen, hängigheten börjar försvinna och den tar huvudvärken med sig. Bra det. För

nu har jag gått med i Volvos Manskör på riktigt. Förra årets inhopp stannade vid ett sånt på grund av tidsbrist. Nu ska då låtar läras in till Valborg. Jag inser alltmer varför jag gillar Trasa – inga noter. Jag ser inte helt bra, min syn, ska vi kalla det, ”hoppar”, och täta texter och prickar då, som i ett notpapper är inga höjdare. Alltså,

jag är inte ordblind, det här är mer en hyperkänslighet för små partiklar. Nåt åt det håller, synläkarna är bafflade de med, hyperkänslighet är vad de gissar på. Noter suger dock på egen hand också. Att kunna tyda dem. Jag ser dem gå uppåt, jag ser dem gå nedåt, och sen tjong så sjunger alla starkare av ett annat tecken, och SUG IN, så andas alla av ett tredje tecken, och GLÄDJE, så smajlar alla av ett fjärde tecken. Och det ska man då uppfatta samtidigt. I 6/8-dels takt.  Fast

det löser sig nog hyfsat. De klassiska vårsångerna har jag hyfsad koll på, och de nya får jag väl ta på ren fräckhet. Men att titta upp från sångboken mot Ullas armviftande, det lär nog världen kunna glömma fram till Valborg.

Annonser