Frågan är: Bryr jag mig? Tja, beror väl på frågan.

Men låt oss säga att det handlar om kvalitet på sångaren. Kan en sur sångare knäcka vilken låt som helst? Klart den kan! Har du några exempel då? Nope. Men så borde jag kanske nana nu.

Eller ska jag säga att jag lyssnat på gamla inspelningar med mig själv och vänner? Inte Trasa den här gången, utan andra skojiga inspelningar. Ibland låter det verkligen röven. Så, sitter energin i skapandet kvar så ska jag spela in dem på nytt och se om låtarna egentligen är bra.

Jag menar, de har ju ord och melodi och sånt. Och då kan det väl aldrig vara dåligt?

En sak till. Bloggar. En del skriver till sina läsare, kommunicerar med dem. Andra skriver för att skaffa sig läsare, skaffa sig en internetnärvaro. Ytterst få andra skriver om viktiga saker, låt oss klämma till med forskningsresultat. Själv skriver jag bara. Håller ögonen så skriver jag.

För till skillnad från de böcker och noveller (åh, vad jag hatar ordet!) jag har skrivit, så skiter jag blankt i hur texten kommer ned här. Jag läser sällan igenom. Skulle jag ögna det så blir det mer ett kommatecken här och var som ska bort. Som det kommatecken jag la till i den här texten bara för att jävlas med dem som har svårt för halva syntaxfel, såna som borde tas bort men som inte tekniskt är fel, bara ”olämpliga”.

Skrivande ja. Mina entimmas berättelser. Jag ska ta upp dem igen. En timmas skrivande, ingen tvekan, ingen planering, och de måste vara klara efter en timma. Och inget tittande bak i texten när jag skriver. Efteråt får jag ändra så mycket jag vill, men jag har inte gjort det hittills. Stavfel och färgen på en sten kanske. De blev ruskigt bra dem.

Och just det! Fasen jag har ju en halvfärdig bok liggande som är helt knäpp. Som jag skriver på när jag behöver få ur mig en dum idé, när jag behöver utmana mig själv i en värld av karaktärer som egentligen inte hänger ihop mer än med ”Anders” logik. Och det är då inte Anders logik om att allt ska ha ett syfte, utan här spårar det ur till höger och vänster. Jösses… jag måste börjat med den på gymnasiet.

Så, om det är nån som läser detta (och, ärligen, varför skulle ni det), jag har enkäter för er att fylla i, sen skriver jag in de karaktärer ni skapar i boken. Den är jävligt bra. En ”tjeck-bok”, en bok som känns som om den skrivits av ett geni från mitt favvoland Tjeckien, och inte av ett halvblint rövhål från Skövde.

Karel Capek är tjeck. Och bra som fan.

Karel Capek är tjeck. Och bra som fan.

Karel Čapek

Det var inget skämt, alltså – jag har enkäter. Att de sen ligger på disketter är en annan sak. Men nån har väl en sån läsare liggande. Så, vill ni vara med så säg bara till. Att boken blir klar när jag fyller furtio och att den blir tjock som en telefonkatalog, det är en bonus.

Så, till en av frågorna, som jag har för mig var med: Hur känner du Koba? Och går du ofta dit?

Kram, från en småskäggig.

Annonser