Jag försöker vara som Keith Floyd, men det går inte bra. Dricka vin och laga mat samtidigt är svååååårt. Den här gången vart det risotto på menyn. Och till risotto ska det ned vin i början. Och vin måste provsmakas. Jag gjorde mitt bästa med vinet, samtidigt som jag sneglade på ingredienserna jag hade. Risotto är en skön rätt, en man inte behöver nåt recept till så länge man har koll på ett par saker:

* folk äter ungefär 1 dl torrt ris per person, män i viril ålder äter en och en halv dl

* salta vid slutet, för du späder med buljong vilket är salt i sig

anders leker floydrisotto med koriander, bacon och fänkål(Anders blir större om ni klickar på honom)

Mannen här är då Keith Floyd. Den andre är jag. Keith hade säkert vetat svaret på vad jag grunnar på. Jag ville ha fänkålssmak på risotton. Med bacon i är det lurigt att få fram en annan smak, så jag tänkte, äh, jag slänger i det från början och ser vad som händer. Nu har jag svaret: fänkålen försvinner helt och ligger där bara som en blekgrön halvspänstig liten sak.

Koriander hade jag i, eftersom jag försöker förstå mig på den vägglussmakande kryddan, försöker lära mig att använda den. Och här passade den bra. Men det gick åt nästan en halv burk på fyra personer. Så, en sak har jag lärt mig, torkade korianderblad är det inte mycket schvung i. Mer då i de färska, vilka jag bara hade som dekoration den här gången.  (Lite matbögeri måste man tillåta sig.)

Smakade det då? Jorå, fyra portioner fick jag allt ned! Vad det EGENTLIGEN smakar, det får ni fråga Floyd om, för jag känner att vinet inte direkt framhäver min neutrala smakförmåga. Och det som tafflade min smakförmåga idag var: Foot of Africa och Old Gold 3.5 %. Vinet var rätt pissigt, vilket man kunde gissat av priset. Ölen var helt enkelt den snyggaste flaskan på ICA Naza här i stan.

Annonser