Det finns ingelligenta människor och det finns de som är bra på att fokusera på exakt det de gör så folk tror att de är intelligenta. Tja, alla fattar ju vilket gäng jag tillhör.

Men det var inte vi skulle prata om. Det var ju mat. Jag är hopplöst efter de i min klass på utbildningen jag går. De har lagat mat hemma sen de var minisar. Jag har slängt ihop mat åt mig själv sen jag var liten jag med, men jag lagade till mig och allt jag brydde mig om var att få det snabbt och att undvika mycket disk. Och jag följde inte nåt recept förrän jag var… 25? Jag stekte inget i lägenheten jag har på de fyra första åren jag bodde här. Det är enklare att köra det i en kastrull, mindre disk.

Nu till det intressanta.  De säger på utbildningen att jag är duktig, att jag kan laga mat. Trevligt, och jag tackar för det. Men en apa kan ju följa recept. Jag menar, det står ju vad det står. Och det är då detta som gör att jag är duktig – att jag kan följa recept. Så… vad går jag utbildningen för då? Om det är det det går ut på? Jag kan läsa.

Lugn, jag ska inte säga att jag inte är duktig. Jag ska inte heller säga att jag är bäst. Jag vill väl påskina lite försynt att det är svårt att säga att nån är duktig eller inte på att laga mat. Jag önskar inget annat än att det skulle finnas en skala från ett till tio på det man ska kunna och att man var färdig kock när man nådde tio. Men man BLIR JU ALDRIG FÄRDIG KOCK! Man lär sig hela tiden, säger de.

Och nu ska jag ut på praktik. Och det skrämmer. För jag lär knappast få ett recept i näven där. ”Juhlin, gör fiskpudding! Tre stycken mini, direkt!” Och har jag tur har de visat mig innan hur man gör. Nåt säger mig att ångesten innan kommer att bli hyfsat stor. För nu gäller det à la carte, och det är lite annorlunda än lunch, lite plottrigare, lite mer rena tallrikar och stekpannor som ska forslas runt i väldigt tempo.

Äsch. De säger att det är roligt att lära sig. Jag säger att det är det fan inte alltid.

Sprang förresten på Karin idag. DET var inte igår. Nice.

Annonser