Två veckor kvar på praktiken på Parnassen. Ja, och imorgon och på söndag också. Vill man lära sig får man ligga i. Så, lär jag mig nåt? Jupp, inte alla dagar nåt man kan sätta fingret på, men jag blir säkrare på allt, får mer koll på allt, lär mig vad som går ihop och hur många sätt det är tillåtet att fuska med regler och intryck. Och att man kan stapla pannkakor jävligt högt. Och att tornet sen faller samman.

Att jag klarar av att jobba som kock har jag inte minsta tvekan om. Men det är skrämmande vad tid det tar. Alla ställen är olika. Du kan inte göra en sås på en restaurang som du gör den på en annan. Du kanske inte får köpa in rätt ingredienser då de kostar en krona mer per kilo eller tar mer av din tid att laga till; du kanske inte har den utrustningen som krävs; gästerna kanske inte är vana vid att såsen smakar som den ”ska” smaka och du måste bita ihop och salta skiten ur den…

Jag skulle behöva vara en månad i taget på tolv olika restauranger för att en vara i närheten av att ha koll på käket. Och nu snackar vi lunch. À la carte är bara examen i simultanförmåga, inget annat. Och är det annat så märker jag det imorgon, för då är det kväll som gäller. … Undrar hur köket kommer att se ut. De har haft en servering till 400 personer innan på lunchen, kommer de orka städa undan allt klet och bös?

Yowsa.

Är det roligt då? Gillar jag att laga mat? Nä, inte att laga mat, det är tråkigt. Men att ha KOLL på en lunch, det gillar jag. Helheten. Att vända på fisken, det går an, men att luska fram sig till tre såser samtidigt, och köttet och riset, potatisen och pastan, DET är kul. Och… nä, det är faktiskt kul att vända fisk också.

Men det jag egentligen vill är att jobba på en sushirestaurang. Det är perverst roligt att skära med en sylvass kniv i en fräsch fisk med bra kött. Perverst.

Annonser