Idag à la carte. Det var skoj att se hur Leo hanterade den saken. Och imorgon jobbar Daniel och då blir det på ett annat sätt. Hoppas det kommer fler gäster än i landskampsstiltjet idag. Men 40 baguetter blev gjorda till en fest i Valhall. Alltid nåt. Nu vet jag hemligheten till att få dem snygga.

Jag lärde mig en sak idag. Om människor. Men det är folk intresserade av så det skriver jag inget om.

En sak jag känner inom mig nu är hur förbannat enkelt det är att servera mat.  Köttbit steks, småkrafs plockas samman på en snygg tallrik, potatiskaka stansas ut så den ser avancerad ut och värms tills man gissar att den är varm, sås man gjorde i stor mängd veckan innan värms och man vrålar:  ”Mat ut!”.

Inte för att jag trott att kockar varit gudar förut, men jag har nog sett finmat som en värld i sig, att det har krävts nåt av den som lagar till den. Men sanningen ligger nog i att den kommer glänsande av fett med grön kvist på utburen av en snygg och trevlig tjej/kille. Maten behöver bara smaka okej, mer krävs inte.

Fan också. Det är för enkelt. Jag måste hitta en än bättre restaurang för att se om de har nåt lurigare sätt att hantera maten. Jag vill uppleva Gordonklassen av maniskhet inför servering. Det ska vara så totalt rätt värme och upplägg på maten, och den ska TILLAGAS I STEKPANNA! Ha! Där hittade jag vad jag själv letade efter. Jag gillar Parnassen, bra mat, stiligt, go ägare, bara bra. Jag vill se bara hur de gör när allting görs i stekpanna, då när maten tillagas som den gör i kokböcker till viss del och alltid på kockutbildningar. Fettet måste ha nåt en viss färg innan du lägger i det du ska steka. Olika färg på fettet för olika rätter. Ingen glutamat. INGEN JÄVLA GLUTAMAT!

Sagt vart detta, men skulle jag ställas att sköta à la carten på Parnassen imorgon skulle det gå åt helvete. Jag har inte koll på tiderna för delrätterna och jag vet inte hur lätt skålarna till crème bruléen skulle splittras när de tas ut ur frysen och sen bränns av med brännare. Eller om de står i frysen… De bara kom fram idag. Leo trollade. Jag är inte heller hundra på hur man vet att lamracksen är medium, blodiga eller välstekta. Om jag gjort dem på grillen hela tiden hade jag haft en sportslig chans. Men när de körs i ugnen… Och hur håller man sig vaken när det inte kommer några kunder? När allt är förberett och man bara inte kan putsa rent mer… Vad gör man då? … När man har terroriserat folk på sms… Vad gör man då? … När man studerat priserna på olika varor i beställningskatalogen och kollat innehållsförteckningar och lekt med alla knivar, kissat, färgsorterat paprikan, gjort ännu lite mer sallad till dagen efter, druckit en mjölkig kaffe bara för att serveringen ska få visa att de kan det, kissat en gång till… vad gör man då?

Jo, men nämnde jag inte att teven i köket bara har ettan, tvåan och fyran.

Man letar omkring sig tills man blir blå, det är vad man gör; letar efter nåt att göra tills man hittar det. Och just när man kavlat upp ärmarna och gör det. Då kommer 24 personer på en gång och alla ska särkost och förrätter och kärlek och baguetter och ”nåt att doppa dem i”.

Men jag tror minsann jag gillar det där. Jag är inte klok.

Annonser