Man säger ofta sanningen, men endast delar av den. Tja, själv säger jag inte mycket alls. Men det är som bekant mest för att jag är blyg.

Så, några små bitar ärlighet. För att JAG behöver det.

Jag pallar inte att inte vara författare. Det är, om inte terapi, så i alla fall rensning. Jag har inget som rensar systemet. Jag tränar inte längre, super för dåligt och är för lat för att jaga tjejer. Och ska vi gå efter vad hon rumänskan som jag kände ett tag menade på, så behövs det lite rensning då och då.

Jag har försökt skriva låtar. Men det är inte min grej, inte att sitta ned och göra det under en längre tid. Det ger inte hjärnan nån större utmaning. Det är jobbigt och kräver tanke, men det är helt enkelt för kort.

Jag behöver heldagar med mentalt sönderslitande ordmassor, behöver komma in i ett flyt, komma dit genom att kämpa mig genom skrivkrampen.

Försökte skapa desserter idag. Det var skoj. Men det gav inte tillräckligt. Och… jag tror att jag gav upp halvvägs, om jag ska vara ärlig. Skit också. Jag orkar inte tillräckligt. Inte vad gäller matlagandet.

Men, det kanske är nåt man kan växain i.

Annonser