Jag känner för att leva livet precis som jag vill. Jag känner för att inte förbereda mig för livet längre, känner för att sluta träna upp mig till att göra saker.

Det jag vill göra är jag smått osäker på. Det finns några saker, men jag tror inte att de skulle göra mig lyckligare.

Ni som känner mig vet att jag har svårt att göra saker. Förbereda saker, javisst, jobba stenhårt för dem, men att utöva dem tråkar ut mig.

Nån sa att jag skulle bli lärare. Okej, jag vet vem, men jag tänker inte säga vem. Utlärandet är en av sakerna jag funderar på. Men det skulle väl innebära att jag är en av de försakade som inte kan och därför lär ut. Men jag börjar tro att jag verkligen har talang för det. Mer talang att visa folk hur än att göra detsamma själv.

Men jag är trött nu.

Faktiskt är jag så pömsig nu att jag är osäker på vad jag har skrivit. Jag minns att det är ett meningsbyggnadsfel lämnat där med flit för att reta upp folk, men det är ungefär allt jag minns.

Vet ni? En gång i tiden skrev jag en blogg som jag tänkte folk skulle läsa. Den är nedlagd nu och låg på en annan blogmotor. Ha! Jag tyckte jag var viktig då. Som den saken har släppt. Jag anser mig numer obetydlig i stan, Sverige, världen.

Jag skulle betala en hel del för att veta hur andra tycker att de ligger till i världen. Tycker de att världen ska bry sig om vad de gör eller ska världen skita i det. Eller ska detta bero på läget de befinner sig i. Jag tror jag vill bli författare för att slippa ta ställning till det vad gäller mig. För lite bryr jag mig allt om hur jag ligger till i världen. Inte mycket, men lite. Och skulle jag leva på att pytsa ur mig ord skulle jag slippa interagera med andra och… Där somnade jag i stort sett.

Men för dig Trogna Läsare så trycker jag på Publicera-knappen trots att jag helt vet att jag inte knutit ihop säcken på vad jag egentligen tänkte få sagt. Det var nåt som jag inte helt ville berätta. Koolt, va?

Fortsättning följer. Mer sex nästa gång.

Annonser