En tallrik upplagd med tomat, finsallad å några oliver retar upp mig. Det är BARA det som serveras. Iofs är körsbärstomater goda, men att ha dem  på allt, till allt?

Så börjar man fundera på vad som skulle kunna ersätta den dödliga kombon av tomat och sallad. Och olivolja och gurka, då. Jag vet inte. Det värker i skallen och jag kommer bara inte på vad som kan ersätta. För det är så här enkelt: tomat är färgrannt, fräscht och syrligt nog att du i mångt och mycket kan skita i att ha en vinägrett på det hela. Paprika? Svårjobbad, tar mer tid och lyser inte på samma sätt som en tomat.  Melon? Lyser inte, måste arbetas mer med, för den är söt. Fetaost? Inte fel tänkt, syrlig är den, men också dyr som snor.

Ibland hamnar jag i den här fällan – jag ser sanningen, att det inte finns många grundingredienser i mat. Vilket borde göra en glad, för då ser man att det är enkelt att fippla till det mesta. Men också – det är tråkigt. För tomaten, om det nu är den som tvingar upp sig på tallriken, den blir inte bättre om jag friterar den, konfiterar den, gör vad som med den. Den har sitt bra läge, och där slutade historien.

Annonser