Jävla gulash! En och halv timmas smakande, och den vill bara inte nå fram till mig. Mer vitlök? Nope. Timjan? Nope. Okej, jag ger mig och tar väl i tomatpuré då! Men, nope. Helvete… vinäger? N O P E! Stora no no-et, vart det på det. Mer vitlök, i alla fall? Men åter nope. Vitt vin? Hell nope.

Kanske blir bättre när köttet mörat sig och lite leversmak når ut i grytan – och nope.

Började smått titta åt sojan och ingefäran, så att det blev gott, om än inte en gulash. Men jag höll mig. Jag slipade några knivar. Vilket gick åt skogen, för övrigt. Jag är inte i form, det ligger en gulash och stör mig.

Så – crash, bom, bang, kommer svaret. Jag svävar iväg mot julbord, och om det ska göras egna köttbullar på Billingehus iår, och vem stackaren är som får rulla dem. Med andra ord – får in praktikanter? Goaste köttigaste bullarna gör man med? Spiskummin.

 

Så, nu smakar grytan hyfsat. Hade jag sen inte chansat och klämt i hela havet stormar innan så tror jag att det hade smakat helt okej. Vilket ger mig hopp.

Och nu? Knivarna… de stirrar på mig, tycker jag är lika slö som de.

Annonser