Du kan säga möe saker, men det är vad du gör som räknas mest. Det är väl så. Själv skar jag mig, och sa aj, men det var skäret som räknades. Eller hacket då. Tjong! Och där var en del av fingret separerat. En äcklig bild, riktigt svinig, och en jag inte får ur hjärnan. Den spelar om och om igen. Vill inte stanna.

Blod spelar ingen roll för mig, men att se ett fingret i profil med köttet urgröpt från fingerspetsen som med en glasskopa, det är inte roligt. Tur jag hittat fingerdelen igen. Funderade på att slänga den först.

Men det blir troligen så i alla fall, att delen slängs. På måndag ska de kolla om det är nåt liv i den, annars dras stygnen och jag sitter resten av livet med ett hål i fingret. Jag bryr mig inte hur det ser ur, ärligt. Men kan jag spela gitarr? Läkaren var inte säker. ”Trampdynan” på fingret är liksom inte där längre. Den kommer inte att magiskt växa ut heller. Lite ärrvävnad kommer det att byggas upp, men själva köttkudden kommer inte att vara där.

Så, just nu är jag totalt knäckt. Min lilla tumme jag skar mig i var pisset i oceanen. Det här är Noaks Arks latrintömning i ett badkar.

 

Annonser