En månad in i sjukskrivningen och funderingarna blir allt djupare. Meningen med livet och andra spännande saker.

Såg Anna som doktor igår. Jävulen vad mäktigt. Det kräver lite insats att genomföra nåt sånt. Skulle jag klara av en sån sak? Inte en chans. För lång tid över en sak, jag skulle få spel. Men skulle jag vela ha det gjort då? Doktor Anders? Lite kul hade det varit. Men jag tror inte jag är byggd för sånt. Vilket gör mina akademiska äventyr desto mer bizarra.

Jag skulle ju spela fotboll på division ett-nivå och samtidigt doktorera i språkvetenskap.  HA! Tankarna flyter fort när man är yngre. Och när man äldre ger man upp?

GRATTIS ANNA ÄNNA! Wow.

Själv ska jag på nåt sätt lyckas knäcka min egen nöt. Jag måste få klart för mig om jag ska syssla med det jag vill eller det jag är bra på. Jag blir inte klok på det. Klok blir jag så klart aldrig. Men just den saken skulle jag vilja sätta i svart och vitt. Var går gränsen för att plåga sig med det man inte brinner för? Blir skrämmande att titta på Jävlar Anamma i påsk. Jag tror jag kommer komma till nån slags insikt då.

Om insikten leder till att jag inser att jag inte pallar med att leva som jag gör utan måste göra det jag VILL. Då är jag nöjd och kan leva med det. Det går alltid att sälja t-shirts.

 

Och. Frågan kom – läser du dina inlägg? Nä. Jag skriver dem, räcker inte det? Och jag har skrivit några böcker. De skrev jag igenom från början till slut i bästa Hemingwayanda. Inte blev de mer lysande för det.

Sju bövelen vad kreativ jag är just nu. Se upp!

Annonser