Jag insåg vid tolvtiden idag att jag verkligen vill göra en sak. Det kommer att bli bökigt, naket, utelämnande och brutalt givande. Jag kan dock inte göra det själv. Jo, jag kan, men då skulle det nog ta knäcken på mig. Jag har slängt ut två små frön via sms och försöker få de små gossarna intresserade. Det kommer att ta lite tid, men det kommer enbart att vara givande och brutalt roligt.

Det kräver egentligen bara ATT det görs. Och det från början slås fast att vägen till målet är målet. Och det är därför jag behöver de här två dårarna med mig på resan. För de kan njuta av det som jag istället fokuserar in att jobba på / försöker förbättra. Det handlar om musik och det handlar om skapande. Men det handlar om så mycket mer än så.

Och det borde lyckas. Skulle vi sen också nå till målet som är utsatt, fållan efter slitet. Det skulle inte skada. Och det skulle förmodligen ge en ordentlig skjuts framåt för att göra om det hela en gång till. Om än kanske på ett annorlunda sätt. För avslappnat som upplägget är tänkt så lär det bli intensivt likt förbannat.

Men NEJ! Inga negativa tankar. Vi håller kvar lite optimism och ser på de enorma själsutvecklande möjligheterna här. För att inte tala om att mål på McDonalds som kommer att krävas.

Kommer snart till en ort nära dig: Tre McDonalds afficionados!

Med ett lurigt leende på läpparna. Och en kamera. Och ett och annat instrument.

Annonser