Jag kommer ihåg när jag bara försökte säga intelligenta saker. Inte bara i bloggform, utan allt jag sa. Det skulle vara intelligent, dvs det skulle tillföra ny information och säga nåt som hörde till sammanhanget. Jag är väl sån nu med, men det är mer ett skit-i-det som regerar över mina ord och uttryck.

Och jag undrar om det kommer sig av att jag inte skriver saker längre. Blev jag så intensiv i att bara meddela mig effektiv tack vare att jag skrev böcker? För i dem så var jag kommunikativ. Det var inte tal om att släppa nåt över tröskeln innan det mest effektiva sättet att föra fram en synpunkt hade nåtts. För ni förstår – jag vill bespara läsaren ord. En bra bok på 60 sidor skulle jag älska att ha skrivit mer än en bra bok å 600 sidor.

Vad jag tycker om Dostojevski? Det jag kommer ihåg av honom är att jag plöjde igenom ett par av hans böcker och tyckte att han skrev som en skrumpen pung. En dålig liknelse. För den stämmer inte så bra. Så vi kallar det inte för liknelse, vi kallar det för åsikt. Han beskrev allt folk sa och tänkte. Och det fungerar, för man har mycket information och upplever karaktärerna bra. Men bra skrivet? Hade han gjort Idioten lika bra med halva ordmängden hade vi kunnat börja snacka kvalitet.

Vad jag skulle säga? Vet inte. Bryr mig inte så mycket. Och det är målet. Kunna släppa lite på mig själv. Hitta nåt som inte gör att jag bryr mig om allt, försöker hantera allt. Det vore skönt att ha mindre samvete och kunna göra det JAG vill göra. Inte låta mig hejdas av hur mitt liv påverkar andras.

Imorgon ska jag göra nåt kul. TRASA-rep! Whohoo! Jag känner att vi antingen kommer att ta stryptag på varandra eller ha en orgie. Det är hugget som stucket. Det kan också bli så att vi arrar en låt. Låt oss hoppas att det låter mer än det smakar.

Varför jag skriver? Om jag nu ända inte klarar av att läsa igenom vad jag skriver, om det är för jobbigt för ögonen? För att jag måste skriva. Jag mår inte bra av att inte göra det. Flera gånger i veckan går jag omvägar kring böcker som kan ligga i en hylla, undviker att ens försöka plöja en tidning med de djupa artiklarna, de som verkligen intresserar mig. Helvete, jag brukade läsa Ledare i dagstidningarna förr.

Jag skulle vilja ha egoismen nog att bara sätta mig och skriva en bok. Ingen research i bokform och ingen större strukturering. Bara slå mig ned och skriva boken. Men jag har inte hjärta till det. För nån skulle behöva gå igenom och rätta det hela. Och det skulle ge mig tid att tänka efter, och jag skulle inte kunna med att släppa ifrån mig nåt som jag inte haft chansen att få till perfekt.

I vilket. Jag kunde spela gitarr i några minuter idag. Det gjorde ont i underarm och i skadat pekfinger. Men det spelar ingen roll. Jag spelade gitarr.

Nu ska jag lägga mig på sängen och vara en harmonisk människa. När jag vaknar ska jag yoga. Och ska jag inte det, så ska jag väl nåt annat. För jag är världens mest harmoniska människa. För helvete.

Annonser