På en annan dator, en med tanken att aldrig vara uppkopplad, ligger början till en ny blogg. Den har en tanke, den har en inriktning. Den här bloggen, den har ingen tanke, ingen inriktning, bara flyktiga glidningar åt ena eller andra hållet.

Det finns alltid en ny sak att hänge sig åt. Det kan hålla i sig ett par veckor, några månader, några år; men sen tar det slut.

Jag funderar på vad jag är på väg in i nu för nån. Är jag seriös på kockeriet nu? Jag menar, jag jobbar ju hårt, jag pluggar extra. Och jag TROR att jag är intresserad. Vad jag vet är att jag inte tål att personen bredvid mig är bättre än mig. Det vill säga, jag bryr mig inte, men jag märker hur jag infernaliskt försöker blir bättre tills jag dominerar.

Tja. Så länge jag förbättrar mig så är det väl ett bra drag.

Annars kände jag ett ryck i pengatarmen nyss. Det här med att ha mycket pengar liggande. Det är inte helt fel det. Det är snarare mycket rätt. Det ligger en skön frihet i att kunna be världen dra åt helvete om man skulle känna för det.

Jag vet inte om det skulle vara så roligt, men det skulle vara härligt att göra det. Att kunna göra det är inte så svårt. Det är bara att borra ned huvudet, jobba och hålla koll på utgifter. Och inte trilla dit och spendera när man har en nedperiod… Men, gjort är gjort och man kan alltid jobba tillbaka samma mängd pengar/frihet. Det ju bara att… arbeta.

Att man sen glömmer hur jobbigt det är att arbeta mycket, det är bara så det är. Det är mänskligt.

Det här gav verkligen ingenting. Ah, livet är alltså trist just nu. Okej, men då tackar vi för det. Tjenis å på återseende.

Annonser