löpning är korkat

Lämna en kommentar

Fick ett infall och började träna igen. Inte bra. Inser att det ju faktiskt är jobbigt. Nästan otrevligt. Sakta räknar man ned kilometrarna när man trycker sig framåt i löparspåret de dagar när kroppen inte är PÅ.

Idag var det en sån dag. Fy röv.

Imorgon? Då lär det vara ännu värre. Och då ska jag springa lite längre.

Jag är korkad.

Bara för att vara på den säkra sidan att det inte ska kännas bra så tar jag ett benpass innan jag springer.

Jag är mycket korkad.

Och jag älskar varje sekund.

axlar okunskapens börda

Lämna en kommentar

Ont i axel. Sjugymnast: träna axel. Händer inte mycket. Sjukgymnast: bara träna på. det kan inte bli värre. Träna axel hårt. Ont i axel, sjukhus. Sjukgymnast = rövhål.

 

Nä, så illa är det inte. Men jag hade ont i axeln och en läkare sa åt mig att gå till en sjukgymnast. Denne så kallade utbildade fjant var nyutbildad och osäker. Och nu sitter jag här med en sketen axel. Tack så mycket. Tack så mycket.

 

fucking jävla bilolycka

Lämna en kommentar

The Brightest of Them All.

Oväntat nog så är det inte jag. Ni vet det här med träning. Och värk. Och uppoffring. Och att bli äldre.

Det känns med träningen, och det känns bra i ljumsken. Så är det när jag börjar springa eller gå regelbundet på gym. Att det är bra. Att det bara är vanliga mänskors smärta. Träning via smärta till resultat. Men min kropp är fucked up. Det ligger nån skit i höften. Och den får belastning då går det åt helvete.

Och även fast jag vet detta, vet hur det kommer att gå även denna gång; att jag vet att smärtan kommer och med det ett helvete med deprimerande tankar… även fast jag vet detta så tränar jag på. Det är inte hoppet om att ducka smärtan och det svårligen undvikbara slutet på tränandet igen. Det är nöjet i att få röra lite på mig. Har jag tur blir det några långa promenader till.

Det är det lilla…

aktier

1 kommentar

Ibland undrar jag om normala mänskor kan spara i aktier. Det går upp. Det går ned. Man får nervösa sammanbrott. Men i slutändan är det ändå pengar man ändå skulle spenderat på dumheter.

Jag kan leva med det.

tanz

Lämna en kommentar

Ingen hemlighet att jag är övertygad om att mänskor skiter fullständigt i vad som händer de i livet så länge de blir underhållna. Och jag är likadan. Jag kanske vill bli underhållen/övertygad/lurad på ett andra sätt än de flesta, men jag vill njuta utan att kunna sätta emot.

Jag tänker på dansarna i musikvideos. Vi ser video efter video på youtube med våra favvoartister. Och runtikring de hoppar di å rör på sig. Å ingen ska lyckas inbilla mig att det är annorlunda rörelser i alla videos. Vi har våra kroppsdelar och rytmer att röra dem till. OM man skärskådar några videos idag så inser man snart att man skulle kunna plocka ett gäng dansare från en låt till en annan och det skulle inte innebära nån skillnad.

Fullständig fashination när man inser att dans är som kläder, som bakgrundsmålning. I LIKE IT! Jag gillar när folk lurar sig. Och jag gillar när folk skor sig på det. De kallas koreografer de däringa. De tjänar pengar på att… tja, att måla väggar liksom. De är inte kreativa, de är är hantverkare, en sorts variatörer.

Varför gillar jag det här? För att världen behöver det. Vi producerar mer och mer vi mänskor, av allt, och vi gör det mer och mer effektivt. Och hittar vi inte nåt att lägga våra pengar på, hittar vi inte nåt mer att producera – nåt som sätter fler mänskor i arbete -, då sitter vi i skiten.

Så… mer samma skit av dans. Det tjänar vi på.

entertainment

Lämna en kommentar

Underhållning faschinerar mig. Det har inte undgått nån. På scen så anser jag att alla egon ska förtryckas och allt som visas ska ge värde till publiken. Annars ska man fan skämmas för att ta betalt.

Om vi antar att att det är så. Hur når vi dit?

Och finns det nån mening i att försöka gå sig att inse att ibland är publiken fåntrattar som faan bara ska då där och lida för min konst?

Det är svårt att ha att ha ett samvete.

Musik

Lämna en kommentar

Musiken räddade mitt liv. Om jag googlade den meningen är jag söker på att jag skulle få meningsfulla ord från många mänskor.

Jag lyssnar sällan på musik. Mängden musik gör att jag inte får kontroll över den. Utan grepp över nåt har jag svårt att njuta av bitarna. 

image

En sångskrivarmaskin

Hur känns det att kunna njuta av musik? Hur känns det att kunna vara still och lyssna på ett helt album, att inte lida över flertalet låtar i väntan på de få pärlorna som är riktigt bra…

Jag är bara nyfiken.

Maratontittade amerikanska The Voice för nån vecka sen. Och upptäckte att några av artisterna verkligen var bra, att det inte bara var köpåsäljmusik. Vet
Fler

Äldre inlägg

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.