Javisst! Bloggen finns, men inte här

Minsann om jag inte flyttat runt ett tag. Nu befinner jag mig på andersjuhlin.com och har även en podcast på anderssagor.com.

Ni är välkomna dit!

 

//Anders Juhlin

En blogg utan läsare, det totala friheten att publiceras! Jag njuter. Det har slutligen helt slutat att länkas till den här bloggen och det börjar se lugnt ut på min ekonomiblogg. När man inte skriver är det ett väntat resultat, och efterlängtat.

Att tvinga huvudet mot skrivandet igen är lurigt. Det svänger hitåt och ditåt med vilja och inriktning. Världen är stor och det svårt att hålla sig centrerad på banan. Och svårare än allt, hur fan får man läsare till en blogg om nåt så surt som en kreativ ångest över eget författande? Jag tycker själv att det är ointressant. Nej, inte så; jag tycker själv inte att jag har hittat nån författares blogg som är intressant nog för att jag ska vilja läsa den regelbundet.

Det kan bero på att det flesta bloggar man gräver fram är av personer som är sponsrade av sig själva eller förlag och i stort sett är innehållslösa hemsidor där de försöker sälja sig själva, sina böcker och sin skrivcoachning. Jag skulle också gärna sälja skrivcoachning, men jag misstänker att det egentligen mest är att sno pengar av osäkra personer. Får de nåt ut av det så är allt bra, naturligtvis. Men, man kan ju gissa att det är att hålla vid handen nån som verkligen borde sitta ned och läsa vilken bok som helst om att skriva en bok istället för att betala nån för att sitta vid ens sida och säga samma ord. Det var två sorters bloggar. Den tredje är de som verkligen inte borde försöka en gång. Det är klart de borde, jag skojar! Men, de borde försöka inse att de spelar i en liga som inte heter tio centimeter gärsgård en gång. Hej, jag skriver en bok om ponnys. Mitt nästa steg blir att bli att köpa mig en hästgård för att pengar jag kommer att få in. Jag har skrivit ett kapital än så länge – jag har sagt upp mig från mitt jobb.

Och jag undrar, var är de, finns de, författarnas bloggar som är läsvärda utan att vara alltför kommersiellt sönderbombade eller stylade? Kom gärna med förslag. Fram till dess kan jag bara läsa mig själv på anderswrites.wordpress.com. Inte för att det är bra, men för att jag vet att där finns några väl menande ord till läsaren.

Puss!

 

anderswrites

Goddag! Hur mår du? Prima? Såklart du mår, jag skriver ju igen. Men sanningen är den, att jag har hållit igång hyfsat om än på andra bloggar. Jag har en om ekonomi där jag skriver anonymt. Folk blir så uppretade när man pratar pengar. Plus att jag inte vet vad jag pratar om.

Men den får ligga åt sidan ett tag. Jag är lite skrivsugen igen och har dragit igång en ny blog: anderswrites. Jag tänkte jag skulle nämna det, för en sökning på bloggportalen om skrivande satte den här bloggen hyfsat långt fram. Och det är ju dumt eftersom den inte direkt är aktiv.

anderswrites är ett ord och utryck som jag kunde spika i twitter, instagram och bloggeriet, mao ett namn som inte var taget. Jag funderar på att starta blog också. Det var ett tag sen sist.

Det kommer att ta några månader att få ordning på sajtens utseende och innehåll, men jag tror att det kommer att bli centrum för mina nya projekt. Så, skutta över till anderswrites.wordpress.com eller lägg till anderswrites på twitter eller instagram. Innehåll kommer, och det kommer inte att vara intelligentare än nåt annat som finns därute i sajber. Och minsann, jag har ordnat en fansida på facebook oxå: https://www.facebook.com/anderswrites/

Vi höres och synes. Låt oss bli sajberbuddies! Och om ni inte aktar er så länkar jag till finanssajten också. Då lär ni bli ruinerade så det stänker om det.

valet 2014

Det har varit val i Sverige. Fi kom inte in. Jag tackar. Gudrun Schyman är ett svin. Eller hon var det mot mig när vi träffades en gång. Deras politik? Den känns begränsad och behöver nog växa ett tag så det blir mindre av ett enfrågeparti.

Men det här med SD. Nånting säger mig att välutbildade röstar på SD i mindre utsträckning. Och jag misstänker att det har att göra med att man kan sin historia. Är det inte så att i varje situation där ekonomin svajar, för land och för individ, så växer missnöjespartier? Ju äldre man är och ju mer historia man blivit utsatt för, desto mindre risk att man röstar på det där rumppartiet. Jag hatar dem och allt de står för. Jag tror få personer hade röstat på dem om de förstått vad de stod för.

Miljöpartiet? I grunden ett sund parti. Men de behöver vara ett större parti för att kunna få mig att rösta på dem. De lokalpolitiker jag stött på har inte imponerat. Och med det menar jag att jag skämdes för att vara svensk när jag träffade dem. Nåt som visserligen inträffat med politiker från samtliga partier. … Ingen populär sysselsättning det där med politik.

KD? De kan dra åt helvete.

Vad gör jag?

Jävla röv. Å då menar jag inte att jag har ont i arslet. Det är mer allmänt.

För lång tid med att må för dåligt knäcker den långsiktiga livsgnistan. Den har inte kvar sparlågan som gör att man kan tända på dem stora lågan. 

 

…

 

Vad gör jag?

Leva i all ära. Det får gärna vara roligt också. Så, intressen? Springa är roligt. Höften är otroligt mycket bättre. Hittar jag skor som kan stå ut med mina fötter har jag ett intresse.

Musik. Tappat den grejen. Finns inte nåt roligt där. Behöver nån att klura på  hela grejen med. Bara att hitta nån som står ut med mig. Så… det är kört.

Jobbet. Det går i vågor som är lite för höga för min del. Och jag skulle behöva ha högre lön. Funderar på att köpa hus. Banken vill att jag har högre lön.

Vänner. Jag är inte social av mig. Det är värre nu än på många år. Jag umgås inte med de vänner jag har. Och det är väl så det är då. Vill jag göra det? Jag vet. Det låter korkat. Men man är den man är.

Fiske? Nåt har gått snett där. Jag har slutat. Antar att det blev ointressant när jag jobbade för mycket. Och nu är konnotationerna fel.

Och så vidare. Jag skulle behöva reda upp det här

 

röv

löpning är korkat

Fick ett infall och började träna igen. Inte bra. Inser att det ju faktiskt är jobbigt. Nästan otrevligt. Sakta räknar man ned kilometrarna när man trycker sig framåt i löparspåret de dagar när kroppen inte är PÅ.

Idag var det en sån dag. Fy röv.

Imorgon? Då lär det vara ännu värre. Och då ska jag springa lite längre.

Jag är korkad.

Bara för att vara på den säkra sidan att det inte ska kännas bra så tar jag ett benpass innan jag springer.

Jag är mycket korkad.

Och jag älskar varje sekund.