Bröllop av Jan och Lisa igår fredag. Värsta grejen. Jag menar, den lille fisen… gift… oj oj oj.

Ärligen är jag mäkta imponerad. Inte bara att han har skaffat sig en härlig fru och att de verkar lyckliga tillsammans – utan att han dansade brudvalsen riktigt stiligt på festen!

Själv träffade jag Jonas och Jenny och äntligen deras små ungar. Den ena så liten att hon fanns knappt. Den lite äldre var förmodligen den soligaste ungen jag sett. Och hon gillade mig. För jag mutade henne. Med ekollon.

Att röra sig runt i Göteborg var som alltid ett äventyr. Spårvagnar gillar inte mig. Jag vet att det inte är hjärkirurgi att ta sig från punkt a till punkt b. Men jag är inte särskilt bra ens på vanlig kirurgi. Tror det är tidtabellerna. Jag blir knas på såna. Saker och ting ska avgå när JAG vill, inte när de själva vill.

Bröllopet, ja. Har ni nångång känt nån som varit busig när de växte upp? Liksom alltid gjort saker på sitt eget sätt. Som för det mesta lyckats med allting, men som ändå liksom gjort dem på SITT sätt? Nå, såna personer kan gifta sig. Ha, det fattade ju ingen vad jag menade. Skitsamma. Jag försöker väl trycka på det att jag är så otroligt lycklig att de fått ihop det och att de nu är herr och fru…

Skit. Mitt i yran har jag helt glömt vad de nu har för efternamn…

Nå, i vilket fall, så har de nu ett solcellsaggregat att ta med sig in i giftemålslyckan! Tjohoo!